Vår son vill inget hellre än att leka med andra barn. Är vi och handlar på Maxi skriker han "BARN!" och pekar om det finns barn inom synhåll. Kör vi förbi förskolan som han någon gång ska börja på är det samma sak "Baaaarn!!! Leka??" Det gör så ont i mitt mamma-hjärta. Klart ungen ska få leka! Men, bara med friska osnoriga barn. Hur många sådana finns det i mitten av oktober? Inte så många... och eftersom vi fortfarande är relativt nyinflyttade känner vi inte så många familjer här heller. Försöker gå på öppna förskolan men det är ofta fullt och nästan alltid någon som hostar eller snorar.
Då vill jag gå hem, hur förklara man det för en tvååring?
Det var lättare tidigare i sommar när det var fint väder och man kunde leka ute. Men att gå till öppna förskolan och bara vara ute i detta väder, när alla andra barn är inne funkar inte heller så bra. Då vill sonen så klart bara gå in till de andra barnen. Idag vände vi i dörren då det var jättemycket folk och jag såg alla baciller hoppa på oss, stora protester från sonen. Begav oss till kommunens öppna förskola istället där det "bara" var 13 föräldrar + barn. Inte så optimalt heller men sonen var överlycklig! Fick också inbjudan till att komma på en lite udda tid då de har öppet för familjer med speciella behov, är väldigt tacksam för det.
Idag tog jag slut klockan 12.30 satt och grät över maten, sonen låg på golvet och skrek... min mor kom och räddade dagen, tack mor. Och imorgon kommer min bästa vän och tar hand om oss lite.
Mannen är tillbaks i Lund och väntar på en PET-scan som ska ge besked om de höga levervärdena beror på lymfom i levern eller om de höga värdena bara är en bivekan av all behandling. Är det lymfom kommer det att bli cellgiftsbehandling snarast. Är det inte det väntar den planerade antikroppsbehandling. Nya besked varje dag... Positivt är att blodvärdena stigit igen och att virusnivåerna i ryggmärgen gått från 8000 till 700.
