I måndags gick flytten till Halmstad. Skönt att ha maken inom närmare mycket lättare att hälsa på. Läget är samma som i helgen fast man har kunnat dra ner lite på syrgasen, från 10 liter till 7... Idag sattes en ny sond (för att kunna ge mat). Det tog en timme att göra. I Lund tog det 1 minut... Men idag fanns det massor av koagulerat blod i näsan och svalget som fick rensas bort, kan vara en förklaring till att maken haft svårt att andats. I tisdags var det väldigt mycket näsblod och blod som hostades upp, hans trombocyter var då 7 (normalvärde över 100) så blodet kommer nog från dessa blöningar.
Flytten har väl gått sådär kan man säga, är så jäkla trött på att behöva tala om för sjukvårdspersonalen vad de ska och inte ska göra. Exempel 1) Igår fick vi besked på att maken inte längre har Calici (vinterkräksjuka) väldigt bra! Inte isolerad. Bara de att man glömt testa för den variant av calici som maken har?! Vilket kom fram först idag då jag frågat specifikt om de testat för alla varianter av calici som finns. Så ja han har skiten fortfarande... Exempel 2) När man ger sondmat så sprutar man först in lite vatten i sonden (slangen ner i magen), då tar sjuksköterskorna varmt vatten ur kranen?! Det vet ju alla att man inte ska använda varmt vatten direkt ur en kran?! och framför allt inte till någon som är infektionskänslig?!
Tack för alla hjälp under veckan och alla positiva tankar och minnen fortsätt så, vi kämpar på :)
Största hotet just nu är lunginflammationen följt av höga virus och lymfomnivårer i spinalvätskan (hjärnan) och i blodet. Imorgon hoppas jag få prata med läkare från Lund.
