Maken är tillbaks i Lund igen han har varit hemma på persmission några dagar.
I tisdags gjordes en röntgen av hela kroppen för att se hur tumörerna ser ut, vi har inte fått några svar på den än... Idag gjordes en nu magnetröngen (MR) av hjärnan, vi har inte fått några svar på den än...
Däremot har maken fått en sond genom näsan ner i magen för att kunna få i sig tillräckligt med vätska och näring. Obehagligt men förmodligen nödvändigt. Just nu är han ganska dålig, han har svårt för att prata (viskar nästan bara), svårt för att äta och får hostattacker som låter som lungorna håller på att gå sönder. Vi hoppas att det vänder snart. Läkarna fortsätter att gissa på att detta är något nödvändigt ont som maken måste igenom för att bli av med virusskiten. Men det hade känt skönt med lite bevis på dessa gissningar... typ krympande eller ej upptäckbara tumörer eller sjunkande virusnivåer.... vi fortsätter att vänta...
Jag är kvar hemma med lilla Loppan, han stormtrivs på dagis och jag får jobbat några timmar. Men imorgon kanske vi får bege oss till Lund om maken inte får komma hem över helgen. Problemet är bara om jag orkar köra fram och tillbaks och om lilla Loppan kan tänka sig att vara på avdelningen utan att riva stället...
