Idag konstaterades att maken fått lunginflammation. Som om det inte räckte med viruskrig, depression och vinterkräksjuka... inte konstigt att han inte orkar med något eller någon just nu.
Jag och makens föräldrar försöker hälsa på varje dag men det är långt till Lund och det tar väldigt mycket energi både att åka fram och tillbaks och att när man är där försöka få maken att må bättre. Man känner sig väldigt hjälplös när någon man älskar mår så dåligt.
Imorgon kommer man att försöka sätta tillbaks sonden och börja ge sondmat igen då maken har svårt att äta själv. Nytt calici (vinterkräksjukan) prov ska också tas. En vanligt frisk person kan göra sig av med vinterkräksjukan på några dygn men om man har nedsatt immunförsvar kan det ta veckor... Läkaren idag pratade även om eventuella möjligheter att flytta maken till hemsjukhuset men just nu känns det inte som ett alternativ då han är så dålig och all expertis finns i Lund.
Igår blev jag positivt överraskad av förskolechefen på Lilla Loppans dagis. Utan problem beviljade hon oss lite extra timmar för Lilla Loppan, väldigt skönt, han älskar sitt dagis :) och han behöver inte byta grupp fast att han är äldst också skönt, vi behöver inte mer förändringar i våra liv just nu.
Imorgon fortsätter pusslet, jobba på förmiddagen, hämta liten loppa på dagis, åka tåg till Lund, lämna liten loppa till faster på Lunc C, hälsa på maken, hämta liten loppa och ta tåget tillbaks. Kanske hemma vid 21 om allt vill sig väl.
